Teknikutvecklingen i dag går med en rasande takt och alla har vi väl mer än en gång känt att vi inte hinner med att tillägna oss mer än vi har behov av för stunden. Det är inte heller så lätt att vara förutseende och skaffa sig nödvändiga kunskaper och sedan få användning för dessa strax därefter. I många fall hinner kunskaperna bli hopplöst föråldrade innan ett lämpligt projekt dyker upp där de kan tillämpas. Oftast får man lära sig tekniken i samband med att ett projekt påbörjas Har man då haft möjlighet att planera in den nödvändiga lärotiden inom projektets ram är det en bra grund för det fortsatta arbetet. Det som saknas är den ofta nödvändiga erfarenheten och risken finns att det första projektet blir en dyrköpt erfarenhet.
Förhoppningsvis kan eventuella senare projekt med samma teknik utjämna. Då har kanske tiden gått och man är tillbaka igen med nya tekniker att lära sig.
Är man verksam inom en speciell bransch kan det vara lite lättare att hänga med eftersom man kan koncentrera sig på vissa typer av system och programlösningar. Svårare blir det om man har en bred palett med olika branschtillämpningar.
Vad är det då som utgör svårigheterna? Processkunskaper inom den speciella branschen är en del, traditionella tekniker för hårdvara och mjukvara kan vara en annan. Det som man kan tillföra som extern leverantör är nytänkande och erfarenhet från tidigare, liknande applikationer. Dessa kan även vara från andra branscher och där tekniska lösningar med fördel kan tillämpas i en annorlunda applikation. Den nödvändiga processkunskapen besitter ju i allmänhet uppdragsgivaren/slutkunden och det åligger leverantören att med sin erfarenhet som grund tillägna sig den kunskap som behövs för att kunna skapa en 100%-ig funktion. Trots allt är det inte ett program som levereras utan en funktion. Det är många som missar den detaljen.
Systemutvecklingen går mot allt mer inbyggd intelligens där behovet av specialistkunskaper minskar i större eller mindre grad. Allmänt sett är det nog också just specialistkunskaperna som snabbast blir föråldrade i takt med att nya system och metoder dyker upp. De breda kunskaperna bygger mer på att se strukturer och kombinationer av lösningsalternativ. Sådana insikter blir inte gammalmodiga på samma sätt och utvecklas i allmänhet i takt med erfarenheterna. Behovet av djupare kunskaper får ofta växa fram med projekten och täckas i samband med dessas genomförande, antingen genom utbildning eller anlitande av konsulter.
På samma sätt som att det i dag ofta är bättre att ha ett stort kontaktnät för att nå personlig framgång än egna kunskaper, är det viktigast att ha en bred, övergripande syn på struktur och uppbyggnad i en anläggning. Spetskompetensen för varje, enskild del tar man in från respektive håll där kunskapen finns. En bred systemkännedom parad med processkunskap ger en bra grund till ett framgångsrikt projekt. När det övergripande konceptet är fastlagt är det dags att fördjupa sig i detaljlösningar där behovet av specialkunskaper kommer in. Detta tankesätt är lika på alla nivåer i ett projekt, inte minst vid programutvecklingen där det gäller att se helheten i programstrukturen först. Ur denna växer behovet av specialfuntioner fram och dessa kan därefter skapas på ett optimalt sätt.
Det är vår erfarenhet att många programutvecklare börjar för tidigt med specialfunktioner som skall täcka alla eventuellt uppkommande tillämningar och därmed blir otympliga att bearbeta. Samtidigt saknas den övergripande synen på systemet och strukturen blir rörig och svår att felsöka i. |
