I dag är det nästan mer regel än undantag att styrsystemen byggs decentralt med någon av fältbussarna Profibus, ASI eller ProfiNet. Fördelarna är uppenbara, även i anläggningar med relativt begränsad utbredning. Fältkomponenternas merkostnad vägs mer än väl upp av minskad kabeldragning och ökad flexibilitet.
Men naturligtvis finns det också nackdelar, t.ex. ställs det högre krav på dokumentationen och det finns ökad risk för avbrott på grund av fel eller störningar på busskommunikationen.
När det gäller dokumentationen är det viktigt att man snabbt kan lokalisera signaler vid yttre fel och detta kräver ofta en parallell dokumentation vid sidan av den standarddokumentation man kan få ut av PLC-programmet.
Störningar på fältbussen manifesterar sig på olika sätt, beroende av konfigureringen och vilka komponenter som valts. Vid förläggning av busskabeln är det särskilt viktigt att rätt typ av kabel används och att man följer de regler för jordning, skärmning, mm, som gäller.
S7-systemen har möjlighet att ge relativt långtgående information om olika fel och man kan med rätt utnyttjande av de integrerade funktionerna förhindra onödiga stopptillstånd.
Mycket ofta är dessa möjligheter inte tillvaratagna, förmodligen på grund av brist på kunskap eller alltför kort projekteringstid där man inte har gett sig tid att tänka över alla förutsägbara feltillfällen som kan uppstå. Systemets möjligheter att lämna diagnos är också i hög grad beroende av vilka moduler som valts. De billigaste digitala in- och utgångsmodulerna, som också representerar majoriteten av alla använda moduler, lämnar ingen som helst information om störningar (kortslutning, bortfall av matningsspänning, jordfel, mm).
Vill man ha denna typ av information måste man välja moduler med diagnosmöjlighet. Analogmoduler har i stort sett alltid diagnosmöjlighet, men alltför ofta är denna inte aktiverad. Detta beror säkert i många fall på att man inte är på det klara med hur diagnoslarmen skall hanteras i programmet och därmed är funktionen bortvald.
Den fysiska och elektriska kvaliteten hos en busskabel kan kontrolleras på olika sätt. Siemens busstestare BT200 är ett enkelt och relativt billigt instrument som snabbt ger besked om busskabelns kondition. Det går också att själv göra en enkel adapter för att med en vanlig Ohm-mätare kontrollera kablaget. Med adaptern kan man också med ett oscilloskop kontrollera störningar och signalnivåer.
Vill man logga trafiken finns det flera bra PC-program på marknaden som levereras med en adapter för inkoppling av PC:n som linjelyssnare.
Exempel på sådana program är
Softings 'Profibus Tester PB-T3' (http://www.gemac-chemnitz.de/pages/softing/softing.htm )
och
Trebing+Himstedt 'Profibus Scope' (http://www.t-h.de/index/Deutsch/Produkte/88651,0 ). |
